Det dundrade till utanför huset när vår bil med släp rullade in på gården.

Mamma ropade att jag skulle komma ut och titta.

 

Synen: Min numera 15-årige bror och hans vänner rullar ner en moped från släpet.

 

Inte ens jag har en moped. Jag minns ju tiden då det var superhäftigt att få sitta på med "mopopojkar". Och nu är min stackars lillebror inte bara längre än mig, och har inte bara större fötter än mig, utan han har en Mopo!

Nåja, som tur är får jag ju bilkort i höst, och behöver inte känna mig så liten längre, men fram tills dess får jag så snällt lov att fråga min bror om skjuts när jag ska nånstans längre bort. Vart är världen påväg? :O

 

Nåja, nog klagat, klart jag är lycklig för min brors skull. Han har ju faktiskt sparat ihop till sin mopo helt själv, och nog är han väl nöjd :)